Hej!
Idag sviktade verkligen karaktären ett tag. Jag hade bestämt mig för att ta en PW hem från jobbet. Och när jag väl slutade kändes peppen totalt noll. Men började tänka på hur det känns dom där dagarna man bangat och sen suttit där hemma med dåligt samvete och dessutom halvt uttråkad. För inte har jag särskilt kul när jag hoppat träningen och "tjänar" en timmes extratid hemma. Jag blir snabbt uttråkad och "dampig" som Jonas säger.
Så jag bestämde mig för att gå trots att kroppen sa nej. Och det var hur skönt dom helst. Jag vet inte varför, men promenader har verkligen alltid varit min grej. Musik i öronen, ensamtid och ett skönt sätt att röra kroppen. Och faktum är att dom gånger jag gått ner som mest i vikt ( ja jag har varit jordens största jojo-bantare och det är det som ska upphöra nu) har varit då jag regelbundet och ofta har just promenerat. Och jag traskar ju då inte lite fridfullt fram utan jag GÅR med allt tryck jag bara kan i ben och kropp. Nu tror inte jag att PWs ersätter all annan träning, långt ifrån. Men det är iaf något som jag har med som en del av en varierande träningsform. Den är dessutom grym att ta till dagens efter ett styrkepass där man bör låta musklerna vila och återhämta sig.
Att solen sken och att det var hyfsat "varmt" gjorde dessutom gott rent psykiskt:)
